.1336812827.jpg)
Budet har väckt sorg och förstämning i vida kretsar av vänner och bekanta. Rosies liv kom att präglas av dramatik såväl inom teater som privat. När hon föddes 14 december 1942 i Helsingfors mitt under brinnande krig krossades fönsterrutorna i barnbördshuset av ryskt bombardemang och ett par år senare blev familjen tvångsevakuerad från Porkala till Bobäck i Kyrkslätt för att sedermera i början av 1950-talet bosätta sig i Karis.
Redan under åren i folkskolan visade Rosie intresse för teater och kom att praktisera det med stor iver under lördagarnas s.k. roliga timme i klassen. I de yngre tonåren var Rosie aktiv i Karis UF och deltog bla i NSU:s teaterkurser i Helsingfors. Som 17-åring åkte hon över till Stockholm för jobb i restaurangbranschen och trots att tiden där 1961 - 1962 blev kort, hann hon ändå gå på några dramakurser vid sidan om allt annat.
Efter sejouren i Sverige kom dock Rosies liv för en lång tid framöver att fyllas av hårt förvärvsarbete och familjebildning så teateraktiviteterna fick ligga på hyllan i tiotals år. Som en följd av jobben i restaurangbranschen kom hon dock i början av 1980-talet att medverka i uppstarten av lastbils-och långtradarchaufförernas Truckers Festival i Karis. Men det var först på 1990-talet efter förtidspensioneringen på grund av utsliten rygg, som hon gjorde come back i teatersammanhang. Och det skulle visa sig att den starka viljan, temperamentet och passionen fortfarande satt i, och kom att utgöra drivkraft för hennes engagemang som lärare, skådespelare och regissör i otaliga teater-och filmproduktioner i Ekenäs, Karis, Pojo och Snappertuna.
Som ledare och lärare för 10-tals teatergrupper för barn gjorde Rosie banbrytande insatser, som numera har fått etablerad fortsättning i teaterskolan Konfetti som drivs av Västnyländska Ungdomsringen och Raseborgs kulturinstitut (fd MBI). Många av Rosies teaterbarn har gått vidare i branschen både som amatörer och som professionella. Värt att nämna att Rosie som fyllda 70 blev vald till Årets Ungdom av NSU 2014!
Sitt genombrott som regissör gjorde Rosie i Ekenäs med produktionerna i Aulan för Ekenäs teaterförening. Minnesvärda föreställningar från den perioden är bla Blåjackor, Värmlänningarna, Pelle Svanslös och Karlsson på taket. Av bara farten kom sedan engagemangen i Västnyländska Ungdomsringens produktioner på Raseborgs sommarteater och Tryckeriteatern. Därtill bör givetvis nämnas regierna av revyerna på Högåsa i Pojo och medverkandet i Snappertunarevyerna på Tunaborg.
Några av Karisrevyerna på Tryckeriteatern kom att bli verkligt stora succéer och t.ex. den fullsatta publikens öronbedövande jubel efter Danne Lindholms sångnummer som Lena PH i en av Rosies revyer har hittills varit oöverträffligt.
Från Rosies meritlista kan även nämnas de internationella projekten med teatergrupper som hon anförde på en nordisk vänortsfestival i Danmark och på en omfattande turné i Lettland. Tack vare Rosies kontakter har genom åren många glada amatörer kunnat medverka som skådespelare och statister i olika spel -och reklamfilmer som gjorts i Västnyland och Helsingfors. Rosie hann även vara aktiv styrelsemedlem och vice-ordförande några år inom Västnyländska Ungdomsringen.
Rosies debut som skådespelare på Raseborgs sommarteater skedde 1996 i nostalgipjäsen Ungdomskällan i vilken en av hennes repliker blev till ett av hennes (och senare även hela teaterns) motton; ”De e så rolit ti va me”. Via bl.a. detta lever minnet starkt vidare på Raseborgs Sommarteater. Rosie medverkade på Raseborgsscenen fram till början av 2000-talet och därefter har hon bl.a sålt biljetter, kammat hår och fixat frisyrer, men framför allt varit försäljare av teaterrosor, en funktion som hon själv hade infört på teatern. Rosie instiftade, tack vare försäljningen, Rosen stipendiet för unga teaterförmågor.
Rosie Westerlund har gjort ett starkt avtryck i det västnyländska kulturlivet och hennes minne är värt att hedra och kärt bevara.
Holger Wickström
kusin